Att komma tillbaka från korsbandsskada

Det folk vet om att komma tillbaka från en större skada, som en korsbandsskada, är den tiden man lägger ner direkt efter skadan. För min del, det året jag la ner i gymmet och på kortsidan av planen. Men när man blir ”förklarad frisk” så är det många som glömmer bort att man varit borta ett helt år. Ska jag vara helt ärlig så är jag den som inte vill skylla på en skada som hände för över ett år sedan, men man måste faktiskt inse fakta. Bara för att knät är friskt nog att återgå till idrottande så betyder inte det att man är 100% tillbaka.

Du vet den där känslan när allting bara klickar? När man känner det där hummet som Shonda Rhimes snackar om i den här videon, som förövrigt är ett sjukt bra tal, den människan är helt fantastisk. Hummet hon snackar om, när varje skott sitter och det känns som att det bara går att kasta upp bollen mot korgen och den sitter. Eller när man bara vet att man kan slå spelaren som försvarar en. Det är någonting som jag inte känt i år över huvudtaget.

Det är lätt att glömma att kroppen genomgick ett stort trauma och en stor operation. Kroppen måste lära känna ett nytt knä och hur det fungerar, det gör att reaktionstiden blir mycket långsammare och det man gjorde förut inte fungerar på samma sätt längre.
Jag hamnar i flera situationer när jag spelar försvar ute på golvet mot en spelare som jag vet kommer drivea på min högra sida, och när de väl gör det – som jag har gjort mig redo för i någon sekund – så svarar inte knät utan foten är fortfarande kvar i backen och spelaren är susar förbi. Detta handlar inte om att jag är för svag, eller att jag inte kan spela försvar; det handlar om att reaktionsförmågan från huvud till knä är för långsam, det handlar om att mitt knä inte är mitt knä än.

Att en skada som hände för över ett år sedan fortfarande hemsöker mig varje dag, varje träning, varje match gör mig otroligt frustrerad. Jag vet att jag måste ha tålamod, att det kan ta över ett år efter comebacken tills man verkligen comes back.

När Skylar Diggins drog korsbandet och sedan kom tillbaka förstod jag inte varför hon var så mycket sämre än innan skadan. ”Det har ju gått flera månader sedan hon var tillbaka, varför spelar hon fortfarande dåligt?” Det är någonting som jag verkligen förstår nu.

Jag vet att alla personer inte svarar likadant på skador och liknande och ska jag vara riktigt ärlig så är det jobbigt att se andra som dragit korsbandet som inte har samma problem som jag – även om jag är glad för deras skull. Frustration och dåligt självförtroende är något som jag har fått kämpa med det här året, och jag gör det fortfarande men vet samtidigt att jag måste ”trust the process” som en av mina ass coacher säger, som gick igenom en större skada än jag.

Skador är det värsta jag vet men det gäller att inte vika ner sig utan att fortsätta kämpa på, det är vad jag försöker intala mig själv i de jobbiga stunderna när jag bara vill åka hem för att jag inte når upp till de krav jag ställer på mig själv.

Annonser

Recap

Okej jag är officiellt sämst på att skriva här men till mitt försvar så har jag haft så mycket att göra i skolan samtidigt som vi spelat matcher var och varannan dag känns det som.

Sedan sista jag skrev här så har jag haft prov i fyra ämnen, samt en massa läxor vilket har gjort att när jag inte tränar så pluggar jag. Det har ändå gått helt okej tycker jag, det är bara så mycket. I veckan har jag ett midterm i Business 101 och ett prov i Music plus att jag har ett term paper som ska lämnas in nästa vecka i Business där jag ska ha med en massa intervjuer osv. Varje vecka måste jag även skriva två stycken 200 ords texter om varje kapitel i min Dynamic Earth klass, så intressant att läsa om stenar och mineraler måste jag säga..!


Tur att Ebba från ishockeyn har några Sverigekläder hon kan dela med sig av i alla fall haha..

Men något kul som hände idag var att jag bestämde mig för att byta major, från Buisness till Kinesiology and Physical Education – Exercise Science, Administration. Det är som att läsa Sjukgymnast i Sverige med en inbyggd minor i Buisness Administration, och det är superbra för då är mina kurser som jag läst nu första året inräknade i det! Jag bestämde mig även för att ta en sommar kurs online och jag bara vet hur irriterad jag kommer vara på mig själv när det startar. Men det gör att jag bara behöver läsa 4 kurser istället för 5 i höst och det är nog väldigt bra med tanke på att vi reser mycket i non-conference och att jag kommer läsa biologi, vilket jag kommer få kämpa med. Jag är väldigt taggad på att plugga det som jag faktiskt är väldigt intresserad av!! Även fast att jag tycker att buisness är kul så har jag alltid velat jobba med människor och tack vare alla mina skador *ta i trä* så har fysioterapi intresserat mig väldigt mycket.

Basketmässigt så vann vi den årliga PlayForKay (bröstcancer) matchen på övertid mot Stony Brook innan vi bröt den långa hemmasviten mot UNH förra veckan, vilket inte var så kul.. men jag fick försvara All-conference (mest troligt) spelaren och det gick ändå helt okej, det var en rolig utmaning. Sen förlorade vi mot Albany på bortaplan med 4 poäng i helgen så nu väntar en hård träningsvecka efter två vilodagar för att göra oss redo för Senior Game och sedan om två veckor börjar slutspelet.

Jag har varit sjuk sedan UMBC/Hartford bortahelgen eftersom att jag bara sov 2 timmar innan vi skulle flyga dit. Nu är det alltså 19 dagar senare och jag har fortfarande inte blivit bättre, det har t.o.m. blivit sämre. Jag kollade på Albany matchen och mina läppar är helt blåa för jag kunde inte andas genom näsan, vilket gjorde att jag inte kunde spela så långa sekvenser för att jag inte kunde få tillräckligt med syre till musklerna. Jag känner mig som de där otrovin reklamen när mannen har hela bilen full med näsdukar, jag snyter mig konstant. Min trainer sa efter den 8 timmar långa bussresan hem efter Albany att efter att ha hört mig snyta mig konstant i 2 timmar så fick det vara nog, så hon hörde av sig till doktorn. Så i söndags träffade jag en läkare som skrev ut några konstiga tabletter som ska hjälpa med tätheten i näsan. Det har väl hjälp lite men jag känner mig fortfarande inte frisk… Förhoppningsvis är det bra till slutet av veckan och till matchen på söndag!

Oj det glömde jag nästan! Vi har ju haft galet snökaos, skolan blev inställd två dagar i rad pga tungt snöfall och det kom nästan 80 cm snö på en dag. Helt galet haha, men skönt att missa lite skola!


Vi fick tråkigt av att bara sitta inne så vi gick ut mitt i snöstormen


Så här såg det ut över hela campus, det här är ingången till hallen.

Nu ska jag sova, godnatt folket och godmorgon till er early birds!

Bortasviten spräckt!!!

ÄNTLIGEN!!!!!! Efter att ha 1-5 i bortaplans matcher så vann vi äntligen idag mot Hartford, men inte var det enkelt..!! Vi kämpade in i det sista, en riktig hustle match! Jag kände mig mer som mig själv än vad jag har gjort på länge, även 0m jag inte gjorde så mycket poäng så gjorde jag mycket annat vilket kändes bra. Men viktigast var iaf att vi kämpade för varandra, hade massa energi och att vi VANN!! För att testa lite nytt på game day så åkte vi till ett köpcenter efter shoot around, jag var ganska skeptisk men vem vet det kanske funka!

Sista bortamatchen i conferense är mot ärkerivalen Albany som för övrigt slog UNH idag som inte hade förlorat en enda conferens match än.

Jag ska inte ljuga, skolan är inte kul just nu… Jag läser bl.a. 2 kurser som är totalt ointressanta (men som jag måste läsa eftersom att  man måste läsa ett antal gen-eds). Sedan läser jag också matte och jag har i princip glömt allt från gymnasiet, speciellt hur mycket jag inte tycker om det… men men det är bara att bita i. Jag vill fortfarande ha bra betyg och då behöver jag också lägga ner jobbet för det.

Förra måndagen var det Scolar-Athlete recognition cermony, vilket är för alla student-athletes som har över 3.0 GPA. Som freshman får man ett diplom och blir kallad Rising Star och för varje år man behåller ett +3.0 GPA så får man antingen guld, silver eller brons medalj. Från vårt lag var vi 10 stycken där, vilket är väldigt bra!!

Det här är ett hoppigt inlägg känner jag nu men aja, sånt som händer.

Förra veckan fick vi besök av Chamika Holdsclaw som var en sjukt bra basketspelare men som kämpade med mycket mentala bekymmer. Hon kom och pratade, samt visade sin dokumentär för alla student-athletes och innan det träffade hon vårt lag enskilt för att prata lite mer. En otroligt rörande historia med föräldrar som missbrukade och att hon ville kämpa i tystnad med sitt mentala. Det var så kul att hon kom och berättade om sig själv, det får en att förstå att trotts att jag tycer att vissa situationer eller liknande är jobbiga så är det ingenting jämfört med vad andra människor går igenom. Jag fick perspektiv.

First weeks of school

Hallå alla tappra krigare! Vad duktig jag är som sa att jag skulle uppdatera mer…

Skolan har dragit igång i full fart! Skillnaden från förra terminen är att jag nu läser 5 kurser istället för 4, av de 5 så är 2 online vilket betyder mer planering då jag måste göra allt på egen hand utan att gå på lektioner. Mitt schema är väldigt bra den här terminen då jag bara har en lektion mån/ons/fre och två tis/tors. Det ger mig mer tid att plugga men främst att lägga ner mer tid i hallen. 

På ett sätt känns det inte riktigt som att skolan har börjat än eftersom att vi har haft en del bortamatcher som har gjort att vi missat några dagar både förra veckan och den här.

Bortamatcher har förövrigt blivit ett spöke för oss… vi är just nu 1-4 på bortaplan och 3-0 på hemmaplan. I Cross Center spelar vi otroligt bra skyttet sitter perfekt, vi spelar som ett lag och allt bara flyter på. Däremot på bortaplan så känns allt bara fel, inget sätter bollarna, vi missar allt, layups, straffkast, och skott. Det är svårt att förklara men det är som att vi är två helt olika lag hemma och borta. Det positiva är att vi har 5 hemma och 3 borta kvar in conferense. Det negativa är att de tre bortamatcherna är mot de bättre lagen i ligan. Men vi ska nog lösa problemet innan dess!

Just nu sitter vi på bussen tillbaka till Maine från Binghamton där vi spelade idag, och förlorade… Resan tar 10 timmar så jag har passat på att göra bort lite läxor, vilket är bra eftersom att det inte finns så mycket annat att göra.

I veckan körde vi sumo marklyft och vi skulle köra så tungt som möjligt så jag la på 107kg och körde 3 st, redan på den första så kände jah hur jag spännde ryggmusklerna mer är jag brukar och bör men smart som jag är så körde jag alla tre vilket slutade med att jag vaknade upp med kramp i hela ryggen dagen efter som inte släppt än. Jag kan inte göra någonting utan att det drar ihop sig och enligt min trainer så är det inte överdrivet mycket vi kan göra utan jag måste bara vänta på att det släpper.. däremot körde vi även frivändningar och jag har gått från maxlyft på 50kg året innan korsbandet till 70kg nu i veckan, det känns galet bra måste jag säga!

Annars har det inte hänt så mycket spännande. Vi hade våra 2 första vilodagar sedan jul i veckan och jag rörde inte en boll på hela den tiden med gott samvete!

Nu ska jag försöka få någon timmes sömn på bussen så jag inte är en zombie imorn för då händer det spännande saker!

Godnatt eller godmorgon nu då!

Update!!

Oj oj nu är det en månad sedan jag senast skrev något här. Det är en del som hänt sedan sista för att säga det minsta. Vi har spelat många matcher och det känns bara bättre och bättre.

Efter Miami åkte jag till Boston för att fira min fina fina familj för att fira jul. Vi fick 4 dagars ledighet. Dom tillbringade jag med familjen, vi åkte till en outlet, gick på NBA match, gick runt Boston och Harvards campus. Det var så mysigt att få umgås med dom efter 4 månader hemifrån.

16121785_1622817067733862_387018866_o.jpg

16129880_1622816991067203_146628377_o.jpg

16129467_1622817074400528_1239273416_o.jpg

16145026_1622816977733871_1932422702_o.jpg

16122334_1622817007733868_1744778285_o.jpg

 

Efter Boston åkte jag direkt till New Orleans för att spela mot Tulane. Det var så coolt att gå runt bland Jazz och Blues barer och lyssna på all live musik. Vi fick även träffa Coach Amys morbror och moster, dom var så snälla och lagade Gumbo, en typisk Louisiansk maträtt liknande Paella men utan saffran, det var så gott!! Efter en middag gick några av oss till ökända Café du Monde och åt Beignets, något man måste testa om man åker till New Orleans!

16107048_1622817017733867_461580383_o.jpg

16108013_1622817044400531_23512056_o.jpg

16118720_1622817087733860_353755813_n.jpg

Efter en match i Boston åkte vi tillbaka till Maine och min familj åkte också upp så vi hade lite mer tid att umgås vilket var så behöverligt, verkligen!

16128599_1622816971067205_1109370844_n.jpg

Efter en match i Vermont där vi spelade så dåligt och förlorade så tog vår coach en leave of absense tills februari pga sjukdom, vilket har gjort att vår ass head coach har tagit över. Vårt lag har kommit samman mycket mer och spelar mer som ett lag än tidigare och vi är så mycket mer avslappnade när vi spelar. Det känns så bra! Vi har verkligen kul när vi spelar något som jag inte haft innan Coach Amy tog över. Och min roomie Blanca spelar som en gud, det är så kul att se att verkligen alla mår så mycket bättre och vad det kan göra avtryck på planen!

16106145_1622817084400527_49354618_o.jpg

Imorn börjar skolan igen, efter två veckor ensamma på campus börjar alla komma tillbaka även våra högljuda, sjukt irreterande grannar men men vi överlever.

Det var en liten kort uppdatering av vårt jullov, jag ska försöka bättra mig och uppdatera oftare! Hörs!!

First day in Miami

Holaaa!

Igår efter matchen mot Bryant (som vi vann!!) flög vi till Miami. Vi landade kl 20.00 och det var 26 grader ute, helt galet att gå från -20 till +26 på ett dygn!

Idag började vi med att frukost och film och sedan 2 timmars träning. Efter det var det äntligen dags för fritid på South Beach i 3 timmar. Vi började med att gå till en shoppinggata men vände snabbt om för att gå till stranden eftersom att det var 29 grader ute. South Beach är den bästa stranden jag varit på på väldigt länge. Sanden är så mjuk och vattet var perfekt temperatur och vågorna var inte för stora och inte för aggresiva.

Jag, Sigi och Sierra gick väldigt långt ut där vågorna var större. Helt plötsligt från ingenstans dök en man upp och ropade på hjälp, han tog sig inte in igen för vågorna var stora och drog med sig oss ut. Jag har ingen aning om varför han inte försökte simma in men jag och Sigi tog tag i en varsinn hand och försökte dra honom in. Men han gjorde ingenting själv så vi tog oss ingenstans. Efter 10 min eller liknande tog vi oss tillslut så långt in att han kunde klara sig själv. Ett tag trodde jag att han drev med oss men han såg väldigt skärrad ut och speciellt när han tog sig till sina vänner. Så jag och Sigi räddade helt enkelt ett liv idag hahaha.. På kvällen gick vi till en Kubansk (?) restaurang, det var så gott men väldigt mycket!!

Idag har helt enkelt varit en väldigt bra dag! Jag gillar verkligen Miami, såååå najs! Jag glömde hela tiden bort att vi var ute när det var så varmt haha!

FINALS ARE OVER

HEJ och glad Lucia!!

Jag vet att jag säger det hela tiden men herregud vad tiden går fort! Idag gjorde jag min sista final och har därmed jullov!! Så skönt! Jag hade feber och mådde jättedåligt söndag och måndag och jag tror att det är pga stressen inför finals.. Jag ska försöka uppdatera lite vad som hänt sista tiden.

I onsdags spelade vi mot Northeastern och jag startade för första gången. Det gick helt okej för mig, vi hade en klar ledning genom hela matchen och vi vann tillslut med 19.

I fredags efter träningen så hade vi secret santa med laget. Alla tog med sig presenter och något att sätta på ”julbordet” , jag tog med knäckemackor med ost och smör. Det var så gott och vi hade en supermysig kväll med The Grynch i bakgrunden. Jag tycker verkligen om alla i det här laget och vi har kommit varandra så mycket närmare på denna korta tiden som varit. Jag fick en jätte mysig pyjamas, en filt och en snögubbekopp av Sierra 🙂 

På lördagen var det dags för match igen, sista hemma matchen för 2016, mot Dartmouth. Jag startade igen vilket jag var väldigt förvånad, jag trodde att jag startade första matchen för att coach skulle bevisa för Nai att han kräver mer, men vi får väl se i framtiden. Jag var mycket bättre offensivt den här matchen, jag kände mig mer bekväm av någon anledning så det var skönt! Vi ledde ganska klart hela matchen men det blev alldeles för jämt i slutet. Vi vann tillslut med 5 och nu är vi 5-5 inför två bortamatcher under lovet och sedan är det dags för conference.

Okej förlåt men vad i hela hvetet är det som händer i Sverige?? När jag hörde om Åhlens reklam med den lilla Luciapojken så började jag nästan gråta av ilska. Hur kan vuxna människor öppet mobba, förtrycka och sprida så mycket hat mot en liten pojke?!? Och för vilken jvla anledning???? USCH FY OCH BLÄ säger jag bara!! Men Leif GW Persson vilken HJÄLTE haha! Och när jag ändå är inne på hemska saker som händer… Videon av mannen som sparkade ner en helt främmande kvinna ner för en trappa i tunnelbanan utan anledning. För er som inte sett videon, den cirkulerar runt på facebook kolla och förklara för mig varför den här mannen gjorde det där, och hur det kan vara okej att män som han får gå runt och bete sig sådär! Det hände i Berlin tidigare i år men ändå, helt jvla galet ..!

Nu när jag fått säga mitt så ska jag gå tillbaka till att kolla serier, GODNATT!