Första veckan är över

Nu är första veckan av mitt sophomore year över. Det har varit en intensiv en med mycket plugg redan från start. Jag läser biologi den här terminen vilket inte är min starka sida vilket gör att jag måste ligga i lite extra. Dessutom har alla mina kurser mycket material som ska läsas så det tar tid att ta sig igenom.

Jag trodde att mitt schema skulle vara väldigt skönt, vilket det är på sätt och vis men det är också ganska stressigt. Måndag/onsdag/fredag har jag 10 min att ta mig från min biologi lektion till kpe, vilket ligger på andra sidan campus och det tar normalt 15 min att gå dit. Som en bonus på det så går biologi professorn också oftast över tiden. Just nu när det inte är någon snö/is så kommer jag precis när lektionen börjar men när vintern kommer så blir det helt omöjligt.. Det är en bra power walk jag får sådär på mornarna i alla fall!

Vårt lag ser ganska annorlunda ut från förra året då vi har 5 nya freshman, men det känns redan mycket bättre! Dom är rikigt härliga tjejer och det känns mer som en grupp och inte lika uppdelat, även fast en del av det finns kvar.

Vi har dock ett stort problem och det är skador.. jag har ju som sagt min rygg, jag har kunnat göra mer den här veckan än tiden hemma efter EM men fortfarande långt från spel. Jag kör cykelintervaller och bålstyrka för fullt och förhoppningsvis är jag inte för långt borta från spel..! Två sophomors rehabar efter knäoperationer och en freshman opererade sitt knä i fredags, och som pricken över i:et så stukade vår fjärde och sista sophomore foten i fredags. Men förhoppningsvis är vi snart tillbaka allihopa och redo för den här säsongen!

I fredags hade vi en family dinner hemma hos vår head coach, alla fick hålla en kort presentation om sig själva och sin familj. Vi hade väldigt kul! Vi hade också media day i fredags då vi tog våra bilder för hemsidan och spelade in våra minisekvenser som visas när man springer in i arenan eller som reklam inför matcher. Vi var också tvunga att spela in en kort video av oss enskilt dansande som kommer visas i hela arenan innan match. Dom som känner mig vet ju hur bra jag är på att dansa så det kommer ju bli fantastiskt att se..!

Igår tog jag och Blanqui med oss alla freshman till Kobe’s, en restaurang där dom lagar maten framför en och gör en liten show av det. Jag vet inte hur många gånger vi var där förra året haha men det är alltid lika gott! Jag tog min go to vilket är lax och räkor, så gott!!

Imorgon är vi lediga från skolan pga Labor Day men hela athletic department ska lyssna på någon motivational speaker på förmiddagen, förhoppningsvis är hon bra!

Annonser

Tourney

Förra veckan åkte vi ner till Portland, Maine för att spela America East Tournament. På torsdagen tränade vi och efter det åkte vi ner till Portland.

På fredagen tränade vi i arenan i en timme sedan tog vi bussen till en high school och tränade en timme till. På kvällen var det dags för banquette med prisutdelning och middag. Det var så gott, lax med potatis och sallad och nått kött, mums!

Kvartsfinalen spelade vi på lördagen mot Binghamton. Första halvleken spelade vi väldigt dåligt men i andra kom vi in och tog över matchen. Vi vann tillslut med 57-40, så sjukt najs!! Innan turneringen så hade vi två veckor med bara en match, mot Binghamton, så vi hade mycket tid att förbereda oss för dom.

Däremot hade vi bara lördag kväll och söndag förmiddag att förbereda oss för UNH, dock har vi ju spelat två gånger mot dom förut så vi visste allt om dom redan. Under de  två veckorna som vi hade la vi ner mycket tid på vårt zonförsvar. Det var en stor anledning till vår vinst då deras bästa spelare är postspelare. Vi höll player of the year på lägsta gjorda poäng sedan non-conference så vårt försvar fungerade sjukt bra!

Sedan var det en vecka till Championship game mot Albany. Vi var bra förberedda men och alla var redo men när vi spelade så var det något som inte stämde. Deras seniors steppade upp rejält och vår försvann. Det gick inte den här gången men nästa år så kommer vi komma tillbaka med mer erfarenhet och förhoppningsvis lite mindre drama utanför planen. Det är så mycket som har hänt i år och alla säger att det här kan ju vara det värsta freshmen year man kan ha.

Att komma tillbaka från korsbandsskada

Det folk vet om att komma tillbaka från en större skada, som en korsbandsskada, är den tiden man lägger ner direkt efter skadan. För min del, det året jag la ner i gymmet och på kortsidan av planen. Men när man blir ”förklarad frisk” så är det många som glömmer bort att man varit borta ett helt år. Ska jag vara helt ärlig så är jag den som inte vill skylla på en skada som hände för över ett år sedan, men man måste faktiskt inse fakta. Bara för att knät är friskt nog att återgå till idrottande så betyder inte det att man är 100% tillbaka.

Du vet den där känslan när allting bara klickar? När man känner det där hummet som Shonda Rhimes snackar om i den här videon, som förövrigt är ett sjukt bra tal, den människan är helt fantastisk. Hummet hon snackar om, när varje skott sitter och det känns som att det bara går att kasta upp bollen mot korgen och den sitter. Eller när man bara vet att man kan slå spelaren som försvarar en. Det är någonting som jag inte känt i år över huvudtaget.

Det är lätt att glömma att kroppen genomgick ett stort trauma och en stor operation. Kroppen måste lära känna ett nytt knä och hur det fungerar, det gör att reaktionstiden blir mycket långsammare och det man gjorde förut inte fungerar på samma sätt längre.
Jag hamnar i flera situationer när jag spelar försvar ute på golvet mot en spelare som jag vet kommer drivea på min högra sida, och när de väl gör det – som jag har gjort mig redo för i någon sekund – så svarar inte knät utan foten är fortfarande kvar i backen och spelaren är susar förbi. Detta handlar inte om att jag är för svag, eller att jag inte kan spela försvar; det handlar om att reaktionsförmågan från huvud till knä är för långsam, det handlar om att mitt knä inte är mitt knä än.

Att en skada som hände för över ett år sedan fortfarande hemsöker mig varje dag, varje träning, varje match gör mig otroligt frustrerad. Jag vet att jag måste ha tålamod, att det kan ta över ett år efter comebacken tills man verkligen comes back.

När Skylar Diggins drog korsbandet och sedan kom tillbaka förstod jag inte varför hon var så mycket sämre än innan skadan. ”Det har ju gått flera månader sedan hon var tillbaka, varför spelar hon fortfarande dåligt?” Det är någonting som jag verkligen förstår nu.

Jag vet att alla personer inte svarar likadant på skador och liknande och ska jag vara riktigt ärlig så är det jobbigt att se andra som dragit korsbandet som inte har samma problem som jag – även om jag är glad för deras skull. Frustration och dåligt självförtroende är något som jag har fått kämpa med det här året, och jag gör det fortfarande men vet samtidigt att jag måste ”trust the process” som en av mina ass coacher säger, som gick igenom en större skada än jag.

Skador är det värsta jag vet men det gäller att inte vika ner sig utan att fortsätta kämpa på, det är vad jag försöker intala mig själv i de jobbiga stunderna när jag bara vill åka hem för att jag inte når upp till de krav jag ställer på mig själv.

Bortasviten spräckt!!!

ÄNTLIGEN!!!!!! Efter att ha 1-5 i bortaplans matcher så vann vi äntligen idag mot Hartford, men inte var det enkelt..!! Vi kämpade in i det sista, en riktig hustle match! Jag kände mig mer som mig själv än vad jag har gjort på länge, även 0m jag inte gjorde så mycket poäng så gjorde jag mycket annat vilket kändes bra. Men viktigast var iaf att vi kämpade för varandra, hade massa energi och att vi VANN!! För att testa lite nytt på game day så åkte vi till ett köpcenter efter shoot around, jag var ganska skeptisk men vem vet det kanske funka!

Sista bortamatchen i conferense är mot ärkerivalen Albany som för övrigt slog UNH idag som inte hade förlorat en enda conferens match än.

Jag ska inte ljuga, skolan är inte kul just nu… Jag läser bl.a. 2 kurser som är totalt ointressanta (men som jag måste läsa eftersom att  man måste läsa ett antal gen-eds). Sedan läser jag också matte och jag har i princip glömt allt från gymnasiet, speciellt hur mycket jag inte tycker om det… men men det är bara att bita i. Jag vill fortfarande ha bra betyg och då behöver jag också lägga ner jobbet för det.

Förra måndagen var det Scolar-Athlete recognition cermony, vilket är för alla student-athletes som har över 3.0 GPA. Som freshman får man ett diplom och blir kallad Rising Star och för varje år man behåller ett +3.0 GPA så får man antingen guld, silver eller brons medalj. Från vårt lag var vi 10 stycken där, vilket är väldigt bra!!

Det här är ett hoppigt inlägg känner jag nu men aja, sånt som händer.

Förra veckan fick vi besök av Chamika Holdsclaw som var en sjukt bra basketspelare men som kämpade med mycket mentala bekymmer. Hon kom och pratade, samt visade sin dokumentär för alla student-athletes och innan det träffade hon vårt lag enskilt för att prata lite mer. En otroligt rörande historia med föräldrar som missbrukade och att hon ville kämpa i tystnad med sitt mentala. Det var så kul att hon kom och berättade om sig själv, det får en att förstå att trotts att jag tycer att vissa situationer eller liknande är jobbiga så är det ingenting jämfört med vad andra människor går igenom. Jag fick perspektiv.

FINALS ARE OVER

HEJ och glad Lucia!!

Jag vet att jag säger det hela tiden men herregud vad tiden går fort! Idag gjorde jag min sista final och har därmed jullov!! Så skönt! Jag hade feber och mådde jättedåligt söndag och måndag och jag tror att det är pga stressen inför finals.. Jag ska försöka uppdatera lite vad som hänt sista tiden.

I onsdags spelade vi mot Northeastern och jag startade för första gången. Det gick helt okej för mig, vi hade en klar ledning genom hela matchen och vi vann tillslut med 19.

I fredags efter träningen så hade vi secret santa med laget. Alla tog med sig presenter och något att sätta på ”julbordet” , jag tog med knäckemackor med ost och smör. Det var så gott och vi hade en supermysig kväll med The Grynch i bakgrunden. Jag tycker verkligen om alla i det här laget och vi har kommit varandra så mycket närmare på denna korta tiden som varit. Jag fick en jätte mysig pyjamas, en filt och en snögubbekopp av Sierra 🙂 

På lördagen var det dags för match igen, sista hemma matchen för 2016, mot Dartmouth. Jag startade igen vilket jag var väldigt förvånad, jag trodde att jag startade första matchen för att coach skulle bevisa för Nai att han kräver mer, men vi får väl se i framtiden. Jag var mycket bättre offensivt den här matchen, jag kände mig mer bekväm av någon anledning så det var skönt! Vi ledde ganska klart hela matchen men det blev alldeles för jämt i slutet. Vi vann tillslut med 5 och nu är vi 5-5 inför två bortamatcher under lovet och sedan är det dags för conference.

Okej förlåt men vad i hela hvetet är det som händer i Sverige?? När jag hörde om Åhlens reklam med den lilla Luciapojken så började jag nästan gråta av ilska. Hur kan vuxna människor öppet mobba, förtrycka och sprida så mycket hat mot en liten pojke?!? Och för vilken jvla anledning???? USCH FY OCH BLÄ säger jag bara!! Men Leif GW Persson vilken HJÄLTE haha! Och när jag ändå är inne på hemska saker som händer… Videon av mannen som sparkade ner en helt främmande kvinna ner för en trappa i tunnelbanan utan anledning. För er som inte sett videon, den cirkulerar runt på facebook kolla och förklara för mig varför den här mannen gjorde det där, och hur det kan vara okej att män som han får gå runt och bete sig sådär! Det hände i Berlin tidigare i år men ändå, helt jvla galet ..!

Nu när jag fått säga mitt så ska jag gå tillbaka till att kolla serier, GODNATT!

 

Gaaaaame daaayyy

Den här helgen har gått supersnabbt som alla andra helger. På fredagen var jag värd för en recruit så jag, alla coacher, hon och hennes familj åt på en supergod restaurang. Jag åt jättegod lax, sååå najs att få gratis restaurang mat! Recruiten sov över hos mig och Blanca.

Igår åkte vi till matcharenan och tränade på morgonen och efter det kollade vi på killarna som spelade scrimmage mot ett div 2 lag från Maine. Matchen dog ganska tidigt då de ledde med 20 nästan direkt men de spelade bra och det var kul att se eftersom att de är rankade sist i AE conference, förhoppningsvis går det bättre än så!

Idag gick vi alla freshmen och åt frukost tillsammans innan vi satte oss i bussen för att åka till matcharenan. I omklädningsrummet hängde allas matchställ och namnskyltar. Det kändes så overkligt att kliva ut på planen genom björnen och med ett annat lag på andra sidan och publik som börjar fyllas på. Matchen började segt och vi låg under i första perioden men resten av perioderna vann vi ganska stort och det slutade med vinst med 20. Jag var sjukt nervös men det var så skönt att byta in för första gången på 15 månader. När jag först skadade knät så kändes den här dagen så långt borta men nu är vi pågång påriktigt och det känns helt overkligt!!

På kvällen hade vi Halloween-middag hos Coach Barron, de bjöd på chili grytor och massa godis! Så mysigt och så skönt att vi vann annars hade det nog inte varit så kul haha! Jag var en ”Swedish fish” men det syns inte riktigt på den här bilden.

Godis nattis!!

Preseason

Tänkte skriva lite om träningen som vi är i full gång med nu, jag har skrivit lite om det förut men ändå.

Eftersom att NCAA har en massa regler så får vi bara träna med coacher 8 timmar i veckan, 2 timmar basket och 6 timmar styrka/kondition. Förut fick man bara träna basket med 4 spelare åt gången men tydligen finns det ingen sådan regel längre och därför har vi den här veckan kört 2st 40 minuters pass med hela laget och alla coacher. Vi har gått igenom flera spel eller egentligen två spel och 3 olika versioner av det ena. Innan dessa pass kollar vi video från tidigare träningar för att förstå bättre vad som måste bli bättre, denna tiden räknas in i de två basket timmarna så tisdagsträningen var 15 minuter video och 25 minuter basket. De resterande 40 minuterna är individuell träning med Coach Eddie, vi postspelare körde den här veckan roteringar, passningar med yttre handen och läsa guards vid screens och handoffs. Det känns verkligen som att jag blir så mycket bättre för varje träning med henne och jag hade verkligen velat köra två timmar i veckan med henne för att bli bättre individuellt. Men självklart är det viktigt att få ihop laget också, vi har kört 3 sådana träningar och vårt lag spelar bättre och bättre tillsammans och vi har ändå lärt oss spelen riktigt bra. Utöver dessa 2 timmar så kör vi pickup, vi spelar match själva utan coacher, spelar igenom spelen, slipar på detaljer och lär känna varandra på planen.

De 6 timmarna som tillbringas i gymmet och på löpbanan är riktigt jobbiga med hög intensitet. I gymmet fokuserar vi på bålen och hur vi kan använda den för att bli tekniskt bättre och kunna använda våra kroppar maximalt. Vi kör mycket teknik med frivändningar, bryter ner dem i olika delar, bänkpress med olika tekniker och andra varierande övningar. Idag körde vi också lunges ungefär 200 yards utan vila efter styrkepassen, mycket kul, det har aldrig bränt så mycket i benen förut..! Varje uppvärmning är plankan, sidoplankan med olika lyft av armar och ben. Det är otroligt jobbigt men jag känner att jag blir bättre och bättre varje gång. När vi kör kondition så gör vi det utomhus på löparbanan. Vi har kört 400×4 på 1.30min och 500×5 på 2 min och alltid avslutat med 800 på 3.20 min. Jag har klarat alla tider vilket känns bra och jag har aldrig varit sist när vi springer. Det är så otroligt jobbig och man vill bara ge upp men jag vet att varje sträcka vi springer kommer göra mig så mycket bättre så jag kan inte bara sluta även fast att jag har så mycket mjölksyra att min tunga domnar bort… En av höjdpunkterna var när vi sprang i trapporna på läktaren, upp – till nästa – ner – osv + en sprint när man sprungit ner för sista trappan tillbaka till början. Hela laget var tvungna att klara det under 4 min annars hade vi behövt göra det igen, om vi säger så här, jag sprang för mitt liv. Vi alla klarade det, så skönt!

Lite bilder från träningarna som coach Vachon tagit:

Här är även ett kort nyhetsinslag om oss, en kille kom dit för att filma killarnas football träning med tyckte tydligen att vi var mer intressanta haha: http://wabi.tv/2016/09/14/umaine-womens-basketball-team-working-to-get-ready-for-the-season/

Nu ska jag sova för vi hade 6.40 am induviduals i morse och jag somnade så sent igår, idag har varit en lååång dag, så godnatt!!