Det folk vet om att komma tillbaka från en större skada, som en korsbandsskada, är den tiden man lägger ner direkt efter skadan. För min del, det året jag la ner i gymmet och på kortsidan av planen. Men när man blir ”förklarad frisk” så är det många som glömmer bort att man varit borta ett helt år. Ska jag vara helt ärlig så är jag den som inte vill skylla på en skada som hände för över ett år sedan, men man måste faktiskt inse fakta. Bara för att knät är friskt nog att återgå till idrottande så betyder inte det att man är 100% tillbaka.

Du vet den där känslan när allting bara klickar? När man känner det där hummet som Shonda Rhimes snackar om i den här videon, som förövrigt är ett sjukt bra tal, den människan är helt fantastisk. Hummet hon snackar om, när varje skott sitter och det känns som att det bara går att kasta upp bollen mot korgen och den sitter. Eller när man bara vet att man kan slå spelaren som försvarar en. Det är någonting som jag inte känt i år över huvudtaget.

Det är lätt att glömma att kroppen genomgick ett stort trauma och en stor operation. Kroppen måste lära känna ett nytt knä och hur det fungerar, det gör att reaktionstiden blir mycket långsammare och det man gjorde förut inte fungerar på samma sätt längre.
Jag hamnar i flera situationer när jag spelar försvar ute på golvet mot en spelare som jag vet kommer drivea på min högra sida, och när de väl gör det – som jag har gjort mig redo för i någon sekund – så svarar inte knät utan foten är fortfarande kvar i backen och spelaren är susar förbi. Detta handlar inte om att jag är för svag, eller att jag inte kan spela försvar; det handlar om att reaktionsförmågan från huvud till knä är för långsam, det handlar om att mitt knä inte är mitt knä än.

Att en skada som hände för över ett år sedan fortfarande hemsöker mig varje dag, varje träning, varje match gör mig otroligt frustrerad. Jag vet att jag måste ha tålamod, att det kan ta över ett år efter comebacken tills man verkligen comes back.

När Skylar Diggins drog korsbandet och sedan kom tillbaka förstod jag inte varför hon var så mycket sämre än innan skadan. ”Det har ju gått flera månader sedan hon var tillbaka, varför spelar hon fortfarande dåligt?” Det är någonting som jag verkligen förstår nu.

Jag vet att alla personer inte svarar likadant på skador och liknande och ska jag vara riktigt ärlig så är det jobbigt att se andra som dragit korsbandet som inte har samma problem som jag – även om jag är glad för deras skull. Frustration och dåligt självförtroende är något som jag har fått kämpa med det här året, och jag gör det fortfarande men vet samtidigt att jag måste ”trust the process” som en av mina ass coacher säger, som gick igenom en större skada än jag.

Skador är det värsta jag vet men det gäller att inte vika ner sig utan att fortsätta kämpa på, det är vad jag försöker intala mig själv i de jobbiga stunderna när jag bara vill åka hem för att jag inte når upp till de krav jag ställer på mig själv.

Annonser

2 thoughts on “Att komma tillbaka från korsbandsskada

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s