Eftersom att veckorna ser ganska likadana ut så har jag inte så mycket att skriva om. Men det har verkligen börjat bli höst påriktigt nu, det är runt 5 grader på mornarna och 15 grader under dagarna. Jag älskar verkligen stickade tröjor så det gör ingenting för mig men jag känner mig inte redo för vinter igen speciellt inte när jag måste gå utomhus till alla lektioner, haha. Jag vill bara att alla löv ska ändra färger!

Idag hände det lite mer speciella grejer, efter alla lektioner skyndade jag och Sierra oss till resten av laget som var på Old Town elementary school där vi gör community service varannan vecka. Idag på deras idrottslektion, vi åkte på rullande plattor fram och tillbaka, varför gjorde inte vi sånt på våra idrottslektioner?? Det var så kul, haha!

Efter det var det dags för lunch, en kort nap och sedan hade vi 1 mile test, vi måste klara det på 6.30 för att få spela matcher men idag sa coach Lynch upp att vi skulle sikta på 6.15. Vi var alla så sjukt nervösa men visste vad som gällde. Jag klarade det på 6.22, vilket är 28 sekunder snabbare än förra gången, en månad sedan, och jag var trött men inte döende! Det kändes så sjukt bra! Efter det hade vi 8x100m sprints som vi skulle klara på 15sek och jag låg runt 14-17 sek på alla. Naira missde den första så när vi var klara skulle hon springa en till efter att vi var klara men vi bestämde oss för att vi gör det som ett lag, så alla sprang en till sprint, det kändes faktiskt också väldigt bra! Det var jobbigt men inte dödsjobbigt som till exempel första 4×400 + trappor var… Det är så sjukt najs när man känner att träningen man gör ger något och att jag också kan vinna över mitt huvud och springa ännu snabbare som jag gjorde på milen! Som om träningen var slut efter detta? Nej då, vi gick in och körde pick up i en timme, alla var självklart väldigt trötta men jag tyckte ändå att det gick okej. Jag gjorde däremot någonting med min knäskål, jag skulle hjälpa på en attack och på något sätt så hamnade Ts knä så att det typ ”drog upp” min knäskål, kändes det som och nu är jag jätteöm och det är svårt att böja knä. Jag ska träffa Andylinn imorn så får hon mirakel fixa det med lite laser osv. Det är ingen fara bara lite segt att det ena kommer efter det andra hela tiden, även fast att det inte är så farliga saker… Men, men man kan bara fortsätta kämpa vidare för jag känner verkligen att jag blir bättre och bättre varje dag!

Godnatt ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s